Lördagen den 1 november 2003

I dag skulle jag cykla till stan hade jag bestämt. Dels skulle jag till biblioteket, dels hade jag lovat Silva att hon skulle få en överraskning. Överraskningen bestod i en studsboll som skulle inhandlas i leksaksaffären. Hela Gallerian där leksaksaffären finns var stängd. Alla andra affärer runt omkring var också stängda. Aha! Det är ”Alla Helgons dag” idag. Jag handlade på Hemköp Marnäs som har öppnat igen. De hade lite leksaker, men ingen studsboll. Hur skulle jag göra nu? Jag kunde ju inte komma hem utan studsboll, eftersom jag lovat Silva en överraskning. Alltså stannade jag till på ICA Marnäs. De har en automat där man kan stoppa i en femkrona och få en studsboll. Jippie! Nu kunde Silva få sin studsboll i alla fall. Studsbollen som kom ut var röd med ett svart ansikte likt en smiley.

När jag kom hem fick Silva leka med bollen. Hon hade kul i en kvart kanske, sen föll hon utmattad ihop på mattan i hallen. Var bollen är nu vet jag inte. Det räcker kanske med att Silva vet, annars kommer den nog fram när vi städar.

Jag tog fel på tvättid. Skulle ha tvättat 11.00 – 16.00 men började tvätta 16.00 istället. Pinsamt! br>
Silva och jag har gosat lite också i soffan.



Söndagen den 2 november 2003 2003

Det har varit rätt grått ute och jag har varit supertrött men tvättat två maskiner tvätt. Silva låg på mattan i mitt rum. Medan maskinerna gick lade jag mig på golvet i mitt rum bredvid Silva. Hon spann och gillade att jag låg bredvid henne, men när jag försökte klappa henne så högg hon mot min hand. Det är bra när hon visar att hon vill vara i fred.

Efter lunch gick vi ut med Silva. Jag skulle posta ett brev och både Sten och Silva följde med. Vi var ute i ungefär en halvtimme innan Sten fick nog och gick in. Jag försökte få Silva att gå in men det ville hon inte. Hon protesterade och det tog mellan fem och tio minuter att få in henne. Det är kul att hon gillar att vara ute, men det får finnas en gräns. Hon blir så trött av det och sover mycket.

På kvällen hittade Sten studsbollen som jag köpt åt Silva. Skönt att den kommit till rätta igen. Nu ligger den i en korg där vi har hennes saker.



Måndagen den 3 november 2003

På förmiddagen var jag rätt däckad, har haft feber och huvudvärk sedan i går kväll. Omkring klockan tolv då vi bägge hade hunnit äta lunch gick vi ut med Silva. Vi skulle gå ner till Marnäs Torg för jag skulle uträtta ett ärende på tobaksaffären och så skulle vi handla på ICA också. Sten och jag fick turas om att bära Silva för hon ville hela tiden åt ett annat håll än vi. Hon jamade och visade att hon inte gillade att vi tog upp henne i famnen, men sedan höll hon sig lugn och tittade storögt på allt. Sten väntade ute med Silva medan jag var inne på tobaksaffären. Sedan väntade jag med Silva medan Sten handlade på ICA. Medan jag gick hem med Silva i lugn takt gick Sten till apoteket för att handla Ibumetin. Silva och jag träffade en tant som berömde Silva och sa att hon såg fin ut. Sedan pratade vi i mellan fem och tio minuter och jag fick veta att hon har en sjuårig bondkatt hemma. Silva gillar att klättra i träd. Hon klättrar vigt upp en bit och jag undrar lite skräckslaget hur hon ska kunna ta sig ner, men hon klättrar helt obekymrat ner på marken igen. Rätt som det var kom Sten och mötte oss. Vi hade ju inte hunnit hem som han trodde, för när jag är ute och går med Silva får hon bestämma takten.
Framåt fyra på eftermiddagen lekte Silva och jag med studsbollen. Jag satt på golvet och så lekte vi med studsbollen ihop. Jag satte studs på den och hon klappade till den med tassen så att den hamnade nere på marken igen. Jag lät också studsbollen åka rutschkana på mina jeans och så fångade hon den när den rullade ner på golvet. Och vi rullade också studsbollen mellan oss, jag rullade den till Silva och hon puttade den tillbaka till mig och så vidare. Vi hade jätteskoj bägge två men efter tjugo minuters lek lade jag undan bollen.



Tisdagen den 4 november 2003

I dag har jag mått bra igen tack vare Ibumetin. På förmiddagen gjorde jag rent badrummet men det luktade förfärligt av Ajax universalspray och jag var rädd att Silva skulle undvika sin kattlåda. Men oron var obefogad. Hon har gjort i sin kattlåda som hon brukar. Kanske lukten av rengöringsmedel dunstar rätt fort eller också bryr hon sig inte.

Strax före lunch tog jag fram den röda studsbollen och lekte med Silva. Det är så kul att se henne ”ta ner” bollen med tassarna. Ibland lyckas hon fånga bollen mellan tassarna och det ser extra gulligt ut. Vi lekte med bollen till Silva verkade trött. Kanske en kvart eller något sådant.

Klockan halv tre gick vi ut med Silva. Under promenaden runt huset stötte vi på två äldre herrar som fick klappa Silva och vi stod och pratade med dem en stund. Sedan lekte Silva ”skeppsbrott” på ett gäng stenar som var utplacerade på ett ställe där rabatten som går längs husväggen på grannhuset tagit slut. Hon klev graciöst mellan stenarna och undvek att nudda marken, precis som man skulle göra vid ”skeppsbrottet” vi hade på gymnastiken i skolan. Framåt tre gick vi in igen.

Silva gillar verkligen att höra på när jag spelar elorgel. Hon kommer först och smyger sig på mig, sedan är hon i ett huj uppe i klösträdet. Där i toppen på klösträdet kan hon sitta och lyssna intresserat när jag spelar på elorgeln. Rätt som det är tröttnar hon på att lyssna, kliver upp på elorgeln och verkar tycka det är kul när hon själv kan få den att låta. Hon tycker också det är mycket skönt att ligga där, tvärs över tangenterna. Efter ett tag tröttnar hon och går bakom notstället på orgeln och ner igen.

Sent på kvällen lekte Silva och jag med den röda studsbollen igen.



Onsdagen den 5 november 2003

På förmiddagen lekte Silva och jag med den röda studsbollen.

Efter lunch gick jag ut med Silva. Efter ett tag kom vi till en gräsplätt med ett antal träd. Hon började klättra upp i ett av dem, klättrade ända upp till grenverket börjar och skulle säkert ha klättrat högre om jag inte spärrat hennes koppel. Sedan klättrade hon ner igen. Hon fick fullständigt fnatt och började klättra upp i ett träd till dess hon inte kom längre för att jag spärrat kopplet, klättrade ner igen och gick för att klättra upp i nästa träd. Hon var skicklig och kunde alltid klättra ner igen även om det såg farligt högt ut. En gång hoppade hon ner och det gick bra det med. Till slut fick jag nog och tog ner henne från ett av träden. Sedan bar jag in henne, hon låg snällt i min famn och protesterade inte så antagligen hade hon blivit rätt trött av att klättra i träd.

På kvällen gick vi ut med Silva igen. Men då tittade hon bara längtansfullt upp i träden och tordes inte klättra upp utan nöjde sig med att ställa sig på bakbenen och lägga framtassarna på stammen. Hon klöste inte på stammen, bara lade tassarna där och så gick hon därifrån.



Torsdagen den 6 november 2003

En liten stund på förmiddagen lekte Silva och jag med den röda studsbollen.

På eftermiddagen omkring klockan två gick jag ut med Silva. Vi träffade på en tant som själv har två katter hemma. Silva nosade och var väldigt intresserad av tanten som luktade katt. Vad tanten beträffar skulle hon nog ha kunnat ta med Silva hem om hon bara fått. På vägen hem träffade vi en granne och hennes barnbarn. Barnbarnet som jag gissar är omkring ett och ett halvt år var lite reserverad men vågade ändå till slut närma sig Silva. Reflexbrickan som alltid sitter på Silvas koppel var intressant för barnbarnet, och Silva lekte lite med vantarna som hängde och dinglade i snören från barnbarnets armar.

Silva är gosig och kan vara i famnen men bara korta stunder. Hon befinner sig gärna nära någon av oss, än i famnen. Men ibland när vi ligger i TV-soffan kan hon ligga i mitt knä med huvudet mot Stens ben och så ligger hon länge till dess någon av oss måste gå därifrån.

På kvällen hämtade jag ett paket från Yves Rocher, lite julklappar plus schampo och duschkräm till mig. Medan jag öppnade lådan som allt kom i och öppnade alla små paket med saker, låg Silva ovanpå sin kattbur och studerade intresserat allt jag tog upp. Men nej, det var ingenting till henne. Tre små väskor medföljde gratis. De var röda och mycket snygga men rätt små, det går kanske att ha Silvas saker där i om de är för små till mig.



Fredagen den 7 november 2003

I dag jamade Silva för att visa att hon ville leka, och Silva och jag lekte en stund med den röda studsbollen.

Efter lunch lade sig Silva på mattan i mitt rum och sov, och jag kröp frusen upp i sängen för att läsa en stund. Givetvis somnade jag också. När jag vaknade efter kanske en och en halv eller två timmar sov Silva fortfarande på mattan. Jag stack mina bara fötter under hennes kropp och hon värmde dem. Det var jätteskönt! Hon väljer oftast inte sin papplåda, sin bur eller fåtöljen när hon vill sova i mitt rum, hon sover på mattan av alla ställen. Fåtöljen sover hon mest i när jag sitter vid datorn, för att få en känsla av närhet. Ibland har jag försökt att få henne att ligga på min arm men det funkar bara i några minuter om ens det.

Det är rätt vackert ute men vi ville inte störa Silva i hennes skönhetssömn så vi gick ut med Silva omkring klockan fyra, innan det blev kolmörkt.

Silva ska ju få en kattkompis, en bondkatt. På kvällen ringde Gunnel och sa att de ska komma upp med Cassandra nästa lördag. Cassandra väger mellan 600 och 700 gram nu. Och Gunnel sa att jag skulle hälsa från Cassandra till Silva. Så det gjorde jag.

Senare på kvällen jamade Silva och kände sig ensam. Det gör hon ibland och då brukar jag prata med henne och säga: ”Hej, Silva! Jag är här. Kom hit om du vill.” och så vidare.



Lördagen den 8 november 2003

Både Sten och jag har tagit fram den röda studsbollen och lekt med Silva. Sten lekte med Silva medan jag sov och sedan lekte jag med Silva när jag vaknat och ätit frukost.

Det har varit ganska kallt ute och på förmiddagen var det också rätt dimmigt. Jag tordes därför inte gå ut med Silva, utan vi cyklade till stan och uträttade ärenden i stället. Men framåt halv fem gick vi bägge ut med henne. Hon har ju reflexer så hon syns bra i mörkret. Silva gick ute ganska oberörd av kylan. Efter cirka 20 minuter stack hon ner till källaringången. Vi försökte gå in med henne men hon vägrade. Hon försvann uppför den lilla trappan igen och till stenarna i rabatten. Men sen stack hon ner till källaringången igen så då bar jag in henne vanliga vägen. Sten lossade kopplet och sen stack hon som en pil uppför alla trapporna. Ibland sitter hon på en trappavsats och väntar på Sten men när han kommer får hon fart igen.



Söndagen den 9 november 2003

Också i dag har det varit kallt och dimmigt. Vi gick ut med Silva framåt eftermiddagen, men det blev inte så länge. En farbror med rollator böjde sig ner och klappade Silva. Jag tog upp henne så att han skulle kunna hälsa på henne riktigt ordentligt. Silva frös så hon skakade, inte bara lite grann utan hela hon skakade. Vi fick säga till farbrorn att vi var tvungna att gå in med Silva. Och det gjorde vi också. Tjugo minuter tog promenaden.

Framåt midnatt när jag skulle lägga mig jamade Silva och låg framför tygbiten i snöret. Silva ville att vi skulle sätta fart på den. så hon kunde fånga den med tassarna och sätta klorna i den. När vi slutade så låg hon kvar och ville att vi skulle fortsätta sätta fart på den. Gjorde vi inte det så jamade hon. Men efter en stund förstod hon att jag var tvungen att lägga mig.



Måndagen den 10 november 2003

I dag har det varit kallt men ändå rätt skönt. Sten var ute på stan och handlade, när han kom hem skulle vi gå ut med Silva. Jag bestämde att vi skulle gå till Marnäs Torg med henne för jag behövde gå in på Marnäs Tobak och fråga vilka datum man ska skicka brev och paket till utlandet för att det ska komma fram till jul. Vi har ju en kompis i Nya Zeeland och en familj vi känner i Norge. Marnäs Tobak är inte bara är spelbutik utan även ett jättebra Postcenter. Silva ville bara bitvis gå åt det håll vi ville. Däremellan tvingade vi henne att gå åt det håll vi ville och ibland bar vi henne. Silva gick så försiktigt i det våta gräset. Ibland råkade hon kliva i en liten minimal vattenpöl på asfalten, och då skakade hon av vattnet på framtassarna.

Vid midnatt då jag egentligen skulle ha gått och lagt mig var Silva lekfull. Både jag själv, Sten och Silva lekte med den röda studsbollen.



Tisdagen den 11 november 2003

En granne som har tre katter kom hit på besök. Hon fick hålla i Silva jättelänge. Silva är hur avslappnad som helst ihop med den grannen. Jag tror det funkar bra för Silva kan ”knyta an” till dem som själva har katter. Kattägare vet hur de ska bete sig mot andra katter och det är bra.

Vi gick ut med Silva mitt på dagen. Själv kunde jag inte vara med på hela rudan, för jag hade en tid att passa. Tjugo minuter över tolv blev jag hämtad av en tjej på kommunen som lovat att visa mig en dagcentral där jag eventuellt ska jobba.

Jag var hemma igen omkring två. Omkring halv tre när Sten stod och stekte potatis ringde det på dörren. En försäljerska lyckades övertala oss att släppa in henne. Sedan lyckades hon även få oss att köpa en årsbok för år 2002 för 780 kronor, men man betalar inte allt på en gång utan betalar i stället 156 kr i fem månader. Sedan måste man även köpa fyra ytterligare årsböcker innan man kan dra sig ur. Medan försäljerskan var här blev Silva nervös och kissade på golvet i köket. Vi tror att Silva blir nervös varje gång det kommer någon okänd person hit. På kvällen ville Silva gosa med mig i TV-soffan, men var samtidigt ”på bettet” och försökte bita och klösa varje gång jag klappade henne. Hon verkade vilja ha närhet genom att ligga nära mig men ville inte att jag klappade henne.



Onsdagen den 12 november 2003

Strax före halv tolv gick Silva och jag ut. Silva var dock inte det minsta intresserad av att vara ute, så efter omkring tio minuter gick vi in igen. När jag kom in med Silva klädde Sten på sig ytterkläder och sedan cyklade vi i väg ner till stan.

Omkring halv tre var vi hemma igen. Vi gick då ut med Silva bägge två. Husvärden krattade löv och Silva blev skrämd av lövkrattningen och det var inte ett dugg kul att hälsa på husvärden heller. Efter en stund gick vi in igen.

På kvällen åkte jag till min bocciaträning och när jag kom hem mötte Silva mig i dörren. När jag satte mig vid datorn jamade Silva, och jag ropade: ”Silva! Jag är här! I mitt rum!” som jag alltid ropar när hon jamar. Silva kom till mig och lade sig spinnande i fåtöljen nära datorn där jag satt. Finns det något härligare än en sällskapssjuk katt som börjar spinna?



Torsdagen den 13 november 2003

I dag åkte vi ner på stan bägge två och lämnade Silva ensam i ett par timmar. Gissa om vi var efterlängtade när vi kom hem!

Jag har lekt lite med den röda studsbollen, men Silva var inte så intresserad. Däremot gillade hon att leka med tygbiten i snöret. Vi har också hittat fyra stycken golfbollar ute på gräsmattan som vi har tvättat. Silva älskar att leka med dem. En har en granne fått till sina katter, och två ligger i hennes korg för hon behöver ju inte ha mer än en samtidigt.

Vi har inte gått ut med Silva i dag för det har varit både dimmigt och kallt.

På natten lekte vi med tygbiten i ett snöre.



FONT SIZE="5" FACE="Arial, Geneva" COLOR="Black">Fredagen den 14 november 2003

Silva väckte mig när klockan var omkring kvart över sex. Hon jamade ända till dess jag klev ner. Hon hade mat och fick nytt vatten istället för det gamla, ändå var hon inte nöjd. Jag gick på toan och sedan lekte vi ytterst kort med tygbiten i snöret. Det visade sig att det var leka hon ville. Men usch, ska jag inte få sova på morgonen? Måste jag gå upp tidigt?

Silva var rätt överaktiv på förmiddagen. Efter lunch gick vi ut med henne en stund och sedan cyklade vi till stan.

Till middag gjorde jag klyftpotatis som jag råstekt i ugnen. Vi satt och åt framför TV:n och räknade timmarna till dess Cassandra kommer till oss.

På kvällen lekte jag och Silva med tygbiten i snöret. Innan jag gick och lade mig bad jag Silva att hon inte skulle väcka mig så tidigt på morgonen. Jag förklarade att jag var tvungen att sova.



FONT SIZE="5" FACE="Arial, Geneva" COLOR="Black">Lördagen den 15 november 2003

Jag fick sova ända till klockan var nästan nio. Och det var ingen som väckte mig, jag vaknade själv. När jag gick upp låg Silva nära stegen till loftsängen. Hon tittade på mig när jag kom ner och började själv röra på sig. Jag gav henne beröm för att hon inte hade väckt mig som hon brukade.

Vi har inte gått ut med Silva i dag. Att få en ny kattkompis är spänning nog. Silva ”kände av” stämningen och verkade rätt lugn. Hon har tittat på Cassandras matskålar som har stått tomma i ett par dagar. Jag har många gånger berättat för Silva att hon ska få en kattkompis som heter Cassandra. Och Silva verkar ha lyssnat på det jag sagt, kanske har hon på något sätt förstått det hela.

Dagen har varit ett enda långt väntande på Cassandra och några från familjen som hon växt upp hos. Strax efter klockan halv tre kom de. Man, fru och 16-årig son som övningskört hit. Cassandra var gullig, fast det känns lite ovanligt med en så spetsig nos. Jag vänjer mig nog så småningom tror jag.

Silva har varit nyfiken på Cassandra och inte varit långt efter. När Cassandra gått in i ett rum har Silva legat och spanat på henne från det angränsande rummet. Ibland har Cassandra morrat och fräst åt Silva. Silva stänger av så att Cassandra inte kan gå på toan, det får vi vara uppmärksamma med.

Silva och Cassandra går runt varandra. Så fort Silva närmar sig Cassandra, så fräser Cassandra åt henne. Silva skjuter rygg och verkar rädd för Cassandra. Cassandra verkar annars rätt lugn. Hon ligger gärna på Stens axel, Stens mage eller i hans famn och sover medan han tittar på TV.

Cassandra gömmer sig på en massa ställen. Och Sten får leta efter henne. Men Silva håller sig lugn, bara hon får vara i fred.



FONT SIZE="5" FACE="Arial, Geneva" COLOR="Black">Söndagen den 16 november 2003

Jag ställde klockan på nio och väckte Sten halv tio. En granne kom för att titta på Cassandra omkring klockan elva. Sedan gick vi alla tre ut med våra katter. Det duggade lite och var blött efter nattens regn. Den stora Simba gick själv hela tiden. Cassandra föredrog att sitta på Stens axel eller hans rygg, och var bara nere på marken en liten stund. Silva gick rätt duktigt själv men fick då och då bli buren. När vi skulle gå in var Silva så smutsig att det inte gick att hålla i henne utan att bli smutsig själv. Så jag fick bära henne in och ställa henne i badkaret. Jag duschade av henne snabbt, det var klart på några sekunder. Sedan svepte Sten in henne i ett stort badlakan. Jag satte mig på toalettstolen och höll byltet med Silva i famnen. Men efter bara en kort stund ville hon krypa ur handduken som vid det laget var alldeles fuktig.

Jodå, Cassandra har morrat lite åt Silva i dag med. Men de kan vara nära varandra utan att slåss. De verkar vara både nyfikna på varandra och rädda samtidigt. Cassandra är busig och är överallt. Hon har till exempel gömt sig i en papperspåse.

Silva blir hyperstressad av att se Cassandra. De kan knappt vara i samma rum ens utan att Silva går upp i varv. Två gånger har Silva kissat i köket, och Sten säger att varje gång hon kissar i köket så beror det på stress.

I morgon ska vi kontakta veterinären och fråga hur vi ska göra. Silva har mått jättedåligt sedan Cassandra kom hit. Cassandra trivs rätt bra med Sten, men gillar inte mig så mycket. Cassandra är mycket självständig och visar det också. Silva är mera gosig. Men jag gillar bägge katterna och vill att de ska kunna trivas och leka ihop, annars blir jag jätteledsen.



FONT SIZE="5" FACE="Arial, Geneva" COLOR="Black">Måndagen den 17 november 2003

Cassandra fräser ibland åt Silva. Men Silva ger igen. Och det verkar som om de går bättre och bättre ihop.

Sten och jag cyklade hemifrån strax före tio. Vi var tillbaka igen vid elva ungefär. Sten gick upp för att hämta Silva och Cassandra, och sedan gick vi ut med dem tillsammans. Sten sa att katterna verkat lugna när han kom för att ta med dem ut. Cassandra hoppade upp på Stens ben och ville komma upp på axeln. Men Sten tillät inte det. Han lyfte ner henne varje gång och gick undan så hon inte skulle få chansen att hoppa upp på benet. Till sist gick hon självständigt men med viss protest. Hon jamade hjärtskärande och jag undrade om vi inte skulle gå in. Det gjorde vi efter en stund.

På kvällen vid sju gick vi ut med bägge katterna igen. Silva vägrade att gå nerför trapporna så jag fick bära henne. Cassandra gick mer självständigt nu. Hon gjorde inga försök att hoppa upp på Stens ben, när hon inte ville gå så vägrade hon i stället. Det går bättre och bättre och hon jamar inte hela tiden. När vi skulle tillbaka in så gick Silva helt självständigt uppför trapporna.



FONT SIZE="5" FACE="Arial, Geneva" COLOR="Black">Tisdagen den 18 november 2003

Jag lekte med tygbiten i snöret. Både Silva och Cassandra var intresserade av tygbiten i snöret. Rätt som det var rök de ihop, fräste och slogs lite men de blev fort sams igen och förlorade intresset för tygbiten i snöret.

Strax före klockan tio lade Sten Cassandra i kattburen och tog bussen till stan. Själv cyklade jag. Vi besökte Dan Andersson-museet och kompisen som är där och sköter det hela om dagarna blev jätteförtjust i Cassandra. Sten gick en runda på stan och lämnade Cassandra och mig på museet. När han kom tillbaka gick vi en runda och köpte en julklapp åt vår kompis Janine som bor i Nya Zeeland. Sedan skiljdes vi åt och träffades igen på Dan Andersson-museet. Cassandra låg då och sov ovanpå videobandspelaren. Det kurrade i våra magar men vi ville inte väcka henne. Vi gick till ett fik snett mittemot Dan Andersson-museet och fick smörgås och varm choklad. Sedan gick vi tillbaka och hämtade Cassandra.

Väl hemma igen gick jag ut med Silva. Hon vägrade att gå nerför trapporna så jag fick bära henne. När vi kom ut så stod en grannfru och putsade fönstren, hon höll just på med balkongdörren. Det gnisslade och Silva var inte ett dugg förtjust åt detta gnisslande. Efter en kort stund gick vi in igen, och Silva gick uppför trapporna själv.

På kvällen låg Silva och Cassandra i min fåtölj och sov sida vid sida. Silva hade legat där först, och jag tog upp henne och gosade med henne. Sedan kom Cassandra och hoppade upp där. Jag märkte att Silva ville ligga där så jag lade henne bredvid Cassandra. Silva var lite orolig och ville gå därifrån men jag smekte henne lugnande och hon somnade bredvid Cassandra. Snart sov även Cassandra. De verkar så lugna och trygga nu.

På kvällen kräktes Silva några gånger och avföringen var lös. Men troligen kräktes hon upp en minimal hårboll, så det finns ingen anledning till oro. Jag kollar så hon äter och dricker som hon ska bara.



FONT SIZE="5" FACE="Arial, Geneva" COLOR="Black">Onsdagen den 19 november 2003

I morse väckte Silva mig. Medan jag var på toan så kom Cassandra in. Silva låg och spanade på Cassandra men kom inte in på toan. Efter en liten stund rök de ihop och började ”boxas” på skoj. De stod på bakbenen och slogs med framtassarna.

Silva verkar må bra igen. Hon visar inga tecken på att må dåligt i alla fall. Skönt att det bara var behovet av att få upp en hårboll som fick henne att kräkas.

Klockan tio gick vi ut med Silva och Cassandra. Silva var motsträvig och vägrade gå i trapporna men när hon väl kommit ut gick det bra.

Silva och Cassandra har både busat och sovit. När jag kom hem framåt halv sju på kvällen så var Silva försvunnen. Hon gör så ibland, lägger sig på ett hemligt ställe och sover. Vi har inte hittat det än. Men rätt som det var så låg hon i min fåtölj och låtsades som ingenting.

Tjugo minuter i tio på kvällen gick vi ut med Silva och Cassandra en andra gång. Silva var också nu ovillig att gå ut, men bara vi släppte ner henne på asfalten utanför porten började hon gå själv och det såg ut som om hon gillade att vara ute trots allt. Silva har blivit mer motsträvig att gå ut sedan Cassandra kom. Men det kanske rättar till sig.



FONT SIZE="5" FACE="Arial, Geneva" COLOR="Black">Torsdagen den 20 november 2003

I dag fick jag sova i fred. Omkring halv nio gick jag upp och åt frukost. Runt klockan nio gick vi ut med Silva och Cassandra, det var rätt skönt att vara ute och vi träffade grannfrun som är ute med sin svarta katt.

Vid halv tio cyklade jag till stan och gick till frisören. En liten stund senare cyklade Sten till stan för att uträtta ärenden. Han kom till mig när jag precis kommit till frisören och vi stämde träff på Dan Andersson-museet. Framåt ett var vi hemma igen. Att lämna katterna ensamma går nu hur bra som helst.

Strax efter nio gick vi ut med Silva och Cassandra igen. På vägen in, omkring kvart i tio, mötte vi den andra grannfrun som hade varit i sommarstugan och vi pratade lite.



FONT SIZE="5" FACE="Arial, Geneva" COLOR="Black">Fredagen den 21 november 2003

Även i dag fick jag sova i fred. Omkring nio gick jag upp och åt frukost. Halv elva gick vi ut med Silva och Cassandra. Silva var ovillig idag med och det var kallt. Vi pratade först med grannfrun en stund och sedan med brevbäraren. Sedan gick vi in igen, för bägge katterna verkade frysa. Silva smet snabbt in i porten samtidigt som brevbäraren kom tillbaka och dörren slog igen om kopplet, och Cassandra skakade av köld.

Bägge katterna har tagit det lugnt under dagen. Cassandra har gosat med Sten i soffan.

På kvällen när jag satt och tittade på TV gosade Cassandra med mig i drygt en halvtimme. Vi blev störda av att telefonen ringde fem över sju, annars hade vi nog gosat längre.

Senare på kvällen hade Cassandra gått och gömt sig. Vi visste inte var hon var. Senare hittade vi henne på översta trappsteget till loftsängen. Hur sjutton har hon kunnat ta sig upp där, undrade vi.

På natten när jag gått och lade mig hörde jag krafs, krafts. Jag undrade vad någon av katterna klöste på nu. Plötsligt kom Cassandra upp i sängen. Vi gosade en sund och jag förundrade mig över hur duktig hon har blivit. Sedan bar jag in henne till Sten.



FONT SIZE="5" FACE="Arial, Geneva" COLOR="Black">Lördagen den 22 november 2003

Jag gick upp omkring nio och en stund senare åt vi frukost. Silva och Cassandra jagar varandra och busar som vanligt.

Sten sa att när han satt vid datorn så pep Cassandra till två gånger. Sedan hoppade hon upp i hans säng också. En stund senare hoppade hon försiktigt ner. Modiga, modiga Cassandra. Hon förtjänar allt beröm i världen, så duktig som hon är.

Strax efter halv tolv gick vi ut med Silva och Cassandra. De fick uppleva sin första snö. Slasket utanför porten var inget kul, så vi bar bort dem till en gräsmatta där det låg snö kvar. Det var rätt mycket snö, för ungarna åkte pulka. Men där de åkte försvann snön och gräset kom fram. Silva och Cassandra verkade gilla snön och de tittade nyfiket på barnen som lekte. Två hundar gjorde dem jätterädda. Efter att ha pratat med hundarnas matte en stund gick vi vidare. Cassandra ville vara på min axel och det fick hon. Jag gick med henne på axeln, det var kul men ovant med en tyngd på höger axel. Sten fick ta Silvas koppel så kunde jag gå mer obehindrat med Cassandra. Efter ett litet tag så började Cassandra att frysa och kröp upp i famnen på mig. Jag gick till Sten och sa att vi går in. Flera gånger försökte jag få Cassandra att gå själv den sista biten. Men hon klamrade sig fast, satte klorna i jackan och visade tydligt att hon ville bli buren. Så jag bar in henne. Men så fort vi kommit i trapphuset ville hon ner, där var det varmt och skönt. Vi var inte hemma igen förrän klockan var omkring kvart i ett. I nästan en timme hade vi alltså varit ute! Vi slog rekord, aldrig har vi varit ute så länge förut.

Framåt eftermiddagen/kvällen letade vi efter Cassandra, hon hade gömt sig. Efter en liten stund såg jag hennes svans … hon hade kommit upp i min säng och krupit mellan madrassen och bäddmadrassen. Det var säkert en skön koja för henne, att ligga med bäddmadrassen över sig. Hon hade lakanet för så bara svansen stack ut. Vad gulligt!

När jag skulle lägga mig tog jag med mig Cassandra i sängen. Hon lekte med mina fötter och vi hade riktigt skojigt. Medan jag läste lite så blev hon lugn ett tag och verkade nästan ha somnat. Men efter en liten stund blev hon pigg igen. Jag släckte lampan och sa godnatt. Då verkade hon komma till ro och vi sov i åtminstone en timme eller två. Sedan kom Sten in och väckte oss bägge, Cassandra blev då pigg igen och Sten tog med henne ner. Hade inte Sten kommit så hade vi nog sovit ihop hela natten. Men vi blir jämt störda av telefonen som ringer, Sten som kommer in o.s.v. och det går ju inte att stänga ute allt.



FONT SIZE="5" FACE="Arial, Geneva" COLOR="Black">Söndagen den 23 november 2003

Jag gick upp strax efter sju. Sten tittade på Oggy och kackerlackorna, och han skrattade så jag vaknade. Lika bra att gå upp. Både Silva och Cassandra var nödiga samtidigt. Först bajsade Cassandra medan Silva väntade. Sedan bajsade Silva medan Cassandra väntade. De har ännu så länge varsin kattlåda men väntar snällt på sin tur. När bägge var klara fortsatte de att jaga varandra runt lägenheten.

Vi gick ut ett ärende till Marnäs Torg strax före tolv. Kvart i ett var vi tillbaka. Vi gick ut med både Silva och Cassandra men det snöade och var rätt kallt så vi gick snart in igen.

På kvällen kom Cassandra upp i min säng, det är jättemysigt. Men efter en stund hoppade hon ner.



FONT SIZE="5" FACE="Arial, Geneva" COLOR="Black">Måndagen den 24 november 2003

I dag gick vi ut med Silva och Cassandra framåt halv tolv. Men det var halt och kallt, så vi var inte ute så länge i dag heller. Vi pratade en stund med grannfrun som har tre katter. Hon fick hålla Silva en liten stund innan vi släppte ner henne igen. Cassandra var på Stens rygg men han släppte ner henne. Vi hann knappt prata färdigt förrän katterna skulle in.

Varje gång Silva och jag leker kommer Cassandra rusande och vill vara med i leken. Cassandra ”tar över” leken och Silva går undan. Men för övrigt kommer de mycket bra överens och de fräser aldrig åt varandra, bara morrar lite ibland.

Silva gillar att bajsa och kissa i köket. Hon har även gjort det i mitt rum.



FONT SIZE="5" FACE="Arial, Geneva" COLOR="Black">Tisdagen den 25 november 2003

Vi gick ut med Silva och Cassandra vid samma tid som i går. Men vi träffade på grannfrun som har tre katter vid porten. Vi kom aldrig längre än till porten, men katterna fick frisk luft i alla fall. När vi varit ute med katterna cyklade vi till stan för att uträtta några ärenden. Vi var borta i ett par timmar. När vi kom hem fick jag torka bort kiss i köket igen.

Silva gillar inte alls mig verkar det som. Hon jamar och vill inte alls bli buren eller hållen av mig, jag får nätt och jämnt klappa henne. Jag funderar på att leka med henne när Cassandra sover, så att hon inte känner sig undanskuffad.

På kvällen tog vi en vit plastbalja med två handtag och ställt i köket där Silva brukar bajsa. Hoppas det hjälper.





FONT SIZE="5" FACE="Arial, Geneva" COLOR="Black">Onsdagen den 26 november 2003

Inte hjälpte det att vi ställde en låda med kattsand i köket. Cassandra går dit, men Silva har bajsat utanför. I morgon bitti ringer jag till veterinären.

Grannfrun kom tillbaka med en plastbytta som hon fått med lite mjukmat i åt sina katter. Hon fick också hälsa på Silva, som är överförtjust i henne.

Jag cyklade till stan vid kvart i elva, och ungefär en timme senare var jag tillbaka igen. Vi gick då ut med både Silva och Cassandra. Som vanligt vägrade Silva att gå och Cassandra som gör som Silva gör ville också gå in. Vi fick bära dem en bit och sedan gick de lite grann. Men vi var ute högst en kvart, och träffade inte på någon.

På eftermiddagen låg Cassandra mellan madrassen och bäddmadrassen i min säng, och Silva låg i papplådan. Jag fick sitta nära lådan och klappa Silva till dess hon började spinna, jag fick smeka henne på halsen också som hon gillar så mycket. Det verkar som om Silva gillar mig trots allt. Från början var Silva jätterumsren, men det slutade tvärt. I cirka 1 ½ månad har hon kissat och bajsat ibland i köket och ibland i sin kattlåda. Sedan ett antal dagar tillbaka använder hon inte kattlådan utan kissar och bajsar i köket. I går kväll provade vi att lägga kattsand i en sån där diskbalja av plast med två handtag på, och sedan ställde vi den i hörnet i köket där hon brukar kissa och bajsa. Lådan används nu ibland av Cassandra, vår andra katt. Silva bajsade bredvid lådan. Men flera gånger har hon sen dess kissat i sin kattlåda i badrummet.

Vi får skura golvet varje dag, det är inte speciellt kul. Vi kan ju klä köksgolvet med tidningar, men det är inte heller så kul för hon gör det precis där vi sitter och äter och att ha tidningar under bordet när man drar med stolarna hela tiden men kanske måste vi det ändå.

Jodå, Silva äter och dricker som hon ska. Åtminstone äter. Jag vet inte hur mycket hon ska dricka men jag fyller på vatten ibland och jag tror det räcker.

Silva var 22 veckor i måndags och väger 2,8 kg. Hon verkar tjock. Förut älskade hon att gå ut och gå, hon kunde till och med sitta vid dörren och jama. Sedan Cassandra kom in i bilden så vägrar hon gå ut och gå. Vi får bära henne nerför trapporna för det klarar hon inte. Upp går bättre. Jag undrar om hon ogillar att gå ut och gå för att hon blivit för tjock? Att hon känner sig klumpig? Fast hon får inget extra, bara Nutro Choice Complete Care Kitten, ett torrfoder för kattungar med känsliga magar. Och en kattunge på 6 månader ska väga 3 kg, och hon är 6 månader om 1 ½ vecka så det kanske inte är så onormalt ändå. Hon gillar varken godis eller tuggpinnar eller något sådant. Hon äter bara torrfoder som ligger i hennes skål och inte ens det hon skvätter utanför äter hon upp förrän vi lägger det i hennes skål. Så att hon ska bli för tjock är nog ingen risk.

Silva leker inte så mycket utan sover mest. Förut tog hon egna initiativ lite grann, gick och tittade och ville att någon av oss skulle leka med henne. Och särskilt halv ett på natten, det var populärt. Men nu vill hon knappt leka ens. Fast grannen sa att deras katter också sover mest den här årstiden. Så det är väl inget konstigt med det. Cassandra sover också mycket men hon är busig mellan varven, det är inte Silva. Fast Silva har aldrig varit särskilt busig, hon går mera omkring som om hon vore drottning. Det är olika personligheter bara tror jag.



Torsdagen den 27 november 2003

Silva är könsmogen. Redan!

Om vi tröttnar på att skura i köket så kan vi besöka veterinären och få antingen en fy-spray som är lite bättre än den djuraffären säljer, eller också få någon form av hormonpreparat. Man ska inte ge för mycket hormonpreparat till en katt för den kan få sjukdomar i framtiden. Men som en tillfällig grej, ja.

Veterinären sa att man kan kastrera en katt när den är 8-10 månader. Man behöver inte vänta till kattungen är ett år gammal. Så vi ska återkomma efter jul och bestämma en tid för kastrering.

Oj, vad fort det går! Lilla Silva, redan en nästan vuxen katt!



FONT SIZE="5" FACE="Arial, Geneva" COLOR="Black">Fredagen den 28 november 2003

Klockan var ungefär tio minuter i två innan jag kom ut med Silva. Sten orkade inte ta Cassandra och följa med. Dessutom var Silvas rullkoppel som bortblåst, så jag fick låna Cassandras. Tjugofem minuter senare var vi tillbaka igen.

Och jodå, Silva och Cassandra bråkar. Men inte så mycket, och de är snart sams igen.

Silva är lugn och trygg. Papplådan som hon fick sova i när hon kom till oss ratade hon snart. Den har blivit populär igen sedan Cassandra kom in i bilden. När hon är där känner hon sig trygg. Jag klappar henne och hon spinner. Ligger hon där får jag komma till henne, annars går hon mest iväg.

På kvällen när jag satt på toan och kissade kom Cassandra in och visade stort intresse för papperskorgen. Hon dök rätt ner i den så stor hon var och jag fick fiska upp henne igen. Vad var det då som luktade så gott? Jo, vi hade köpt Kellogg’s Special K Bars och Sten hade slängt omslaget till en av dem som han ätit i just den papperskorgen. Jag fick ta upp omslaget och slänga det i den vanliga soppåsen under diskbänken. Sedan var papperskorgen i badrummet inte så intressant längre.



FONT SIZE="5" FACE="Arial, Geneva" COLOR="Black">Lördagen den 29 november 2003

På morgonen letade Sten som tokig efter Silvas rullkoppel, men det fanns ingenstans.

Jag cyklade till stan för att köpa ett bort att ha som skrivbord och passade på att köpa ett nytt rullkoppel till Silva. Sten mötte upp vid ICA, och efter att vi handlat mat och gått och tittat på en nyöppnad antikvitetsaffär så cyklade vi hem.

Så fort vi kommit hem gick vi ut med katterna. Det var blött ute men både Silva och Cassandra gick duktigt i selen. Vi träffade inte på någon, och gick varvet runt huset på kanske tjugo minuter. Bägge katterna blev smutsiga om tassarna och jag sa till Silva att hon var tvungen att duscha när hon kom in. Det skulle jag inte ha gjort, för hon fattade precis. Sten gick in först och duschade Cassandra, och jag kom några minuter senare. Normalt sett brukar jag kunna ta av Silva selen och sedan går hon själv uppför alla trapporna. I dag verkade hon tjurig. När vi kom upp och jag öppnat dörren lade hon sig utanför och vägrade gå in. Hon hade förstått vad jag sagt när vi gick ut och sett vad Cassandra gått igenom, så hon förstod att hon skulle duschas och gjorde allt för att slippa. Sten tog upp Silva medan jag tog av mig ytterkläderna. Sedan tog jag henne och ställde henne i badkaret trots protester. Jag lyckades spola av alla hennes tassar trots att hon försökte klättra ur badkaret. Att torka henne var inte att tänka på. Hon var skrämd och ville bara i väg. Fast duschen är ju ett nödvändigt ont. Vi kan ju inte ha kattspår över hela lägenheten varje gång vi har gått ut.



FONT SIZE="5" FACE="Arial, Geneva" COLOR="Black">Söndagen den 30 november 2003

I dag har katterna busat och stått i. På förmiddagen före lunch gick vi ut med bägge katterna och sedan blev de lite lugnare.

På kvällen ”red” Cassandra på Silva och slickade henne. Det såg mysigt ut. En stund fick Cassandra hålla på, sedan tröttnade Silva och jagade bort Cassandra från ryggen.

Kopplet återfanns. Så nu har vi tre koppel.



Tillbaka till dagbokssidan

Tillbaka till startsidan