Söndagen den 5 oktober 2003

Nu har Silva rasat av sig och ligger snällt på mattan och vilar. Hon har ätit och druckit vatten, om än bara lite. Jag har visat henne kattlådan tre gånger, och sista gången kissade hon.

Favoritleksaken är en tygbit i ett snöre, som en av Stens systrar har gjort och skickat. Fast den får hon bara leka med under uppsikt. Kartongen vi gjorde en massa hål i är en annan favorit, där kryper hon in och ut och utforskar på alla håll.

Ibland blundar hon ett tag så det verkar som om hon somnat, men rätt som det är tittar hon upp igen. Tänk att hon sover på mattan i mitt rum, inte i kartongen jag gjort åt henne eller i kattburen. Men jag är inte förvånad, katter är egensinniga och gör som de själva vill. Och så plötsligt är hon borta. Jag måste sluta förfölja henne och övervaka varje steg, hon måste få gå som hon själv vill.

På kvällen gosar hon med Sten i soffan. Senare lägger Sten henne i sin papplåda där hon ska sova. Hon går upp många gånger under natten och leker eller äter. Hon återvänder sedan till sin låda och sover vidare.



Måndagen den 6 oktober 2003

Nu har Silva rasat av sig och ligger snällt på mattan och vilar. Hon har ätit och druckit vatten, om än bara lite. Jag har visat henne kattlådan tre gånger, och sista gången kissade hon.

Favoritleksaken är en tygbit i ett snöre, som en av Stens systrar har gjort och skickat. Fast den får hon bara leka med under uppsikt. Kartongen vi gjorde en massa hål i är en annan favorit, där kryper hon in och ut och utforskar på alla håll.

Ibland blundar hon ett tag så det verkar som om hon somnat, men rätt som det är tittar hon upp igen. Tänk att hon sover på mattan i mitt rum, inte i kartongen jag gjort åt henne eller i kattburen. Men jag är inte förvånad, katter är egensinniga och gör som de själva vill. Och så plötsligt är hon borta. Jag måste sluta förfölja henne och övervaka varje steg, hon måste få gå som hon själv vill.

På kvällen gosar hon med Sten i soffan. Senare lägger Sten henne i sin papplåda där hon ska sova. Hon går upp många gånger under natten och leker eller äter. Hon återvänder sedan till sin låda och sover vidare.



Tisdagen den 7 oktober 2003

Vi har lekt och gosat med Silva.

På eftermiddagen när jag slappade i soffan låg Silva och sov bredvid mig. Hon tryckte sig Silva allt närmare mig. Till sist hade hon kilat fast svansen mellan soffan och mig. Hon jamade lite och jag fick hjälpa henne loss.

Vi satte på henne selen och gick ut med henne mitt på dagen. Jag bar henne nerför alla trapporna. När vi kom ut verkade hon mest chockad. Hon gick omkring lite vid porten men visade att hon ville gå in. Då bar vi henne till en gräsmatta i närheten och lät henne vara där en liten stund. När hon började skaka tog vi in henne.

På kvällen när jag hade duschat råkade jag snubbla över Silva och trampa på henne ena tass. Hon jamade högljutt och jag tog upp henne i famnen. Jag pratade lugnande med henne och sa förlåt. Sedan fick hon komma ner och vi lekte. Silva haltade inte utan var som vanligt, fast lite mer reserverad. Antagligen var hon lite chockad och jag också. Jag var jätteledsen och undrade vad jag hade gjort.

Framåt kvällen när vi satt och tittade på TV kom Silva och tittade bedjande på mig. Jag lyfte upp henne och hon låg och sov i mitt knä. Det var skönt att Silva återigen hyste förtroende för mig.



Onsdagen den 8 oktober 2003

Idag borstade jag henne när hon satt ner. Hon spann men ville inte riktigt bli borstad utan fick gå iväg.

Omkring klockan fyra satte vi på Silva selen under stora protester. Sedan gick vi ut en stund. Hon gick nerför en trappa, sen fick vi bära henne. Hon gick lite, men rullade sig i asfalten och skrapade i pälsen så vi bar henne till gräsmattan. I dag verkade hon njuta mer av att vara ute och hon vågade utforska buskarna i närheten. Efter en stund skakade hon på samma sätt som i går, så då bar jag in henne. Hon gick uppför en trappa, sedan bar jag henne.

Vid halv sex gömde sig Silva. Både Sten och jag ropade på henne men inget svar. Vi blev riktigt oroliga att något hade hänt, och kollade på alla vanliga ställen som hon gillar. Ingen Silva. Jag blev rädd och kollade en plastpåse som låg i hallen med en handduk i. Till sist hittade vi henne i vardagsrummet. Hon låg på en sv Stens mjuka tröjor, som låg kvarglömd under en stol. Vilket gömställe!

Att gömma sig bakom videobanden är också kul, särskilt som hon vet att hon inte får. Det finns ju en hel del sladdar där till TV:n och videomaskinerna så det är inte kul om hon är där och får för sig att leka med sladdarna. Vi har satt för saker där så hon inte kan komma in där.

Jag är fortfarande ganska blödig. Jag vill helst inte göra något som Silva inte tycker om, och jag gillar inte att Silva jamar hjärtskärande. Men ändå måste vi lära henne att livet inte är en dans på rosor. Hon måste till exempel lära sig gå i sele och bli kammad. Jag får helt enkelt blunda för att hon protesterar och göra det som måste göras.



Torsdagen den 9 oktober 2003

Silva och jag har kelat lite. Hon vill dock inte vara i min famn ännu, såvida hon inte är trött för då blir hon mer gosig och kelen. Sten är favoriten än så länge.

Jag får fortfarande inte borsta henne. När hon sitter ner så kan jag borsta henne lite grann till dess hon springer iväg. Tar jag upp henne i famnen så smiter hon. Men Sten har kunnat borsta henne utan problem.

När Sten pratade i telefon busade Silva och bet i mina fingrar när jag försökte klappa henne. Hon gillar att bita i fingrarna och det har blivit till en lek.

Efter lunch skulle vi gå till en granne som inte var hemma. Jag fick hålla Silva hela tiden utan protester. Sen knackade vi på hos en annan granne och visade upp Silva en stund. Grannen tyckte Silva var jättegullig och fin. Efteråt bar Sten henne och vi mötte en annan granne i trappan som också tyckte att Silva var gullig. Sedan fick Sten bära Silva och så gick vi ut för att Silva skulle få känna på luften och dofterna. Vi gick snart in igen för vi hade inte selen med oss och kunde inte släppa Silva.



Fredagen den 10 oktober 2003

Jag vaknade halv åtta och gick upp för att äta frukost och läsa tidningen. Klockan åtta bar jag in Silva till soffan i vardagsrummet. Silva låg tätt intill mig i soffan och spann. Hon gillar att bli kliad på halsen och när jag kliar henne på sidan av halsen så blottar hon hela halsen och vill att jag ska klia där. Jag satt och slappade fram till halv tio då jag väckte Sten.

Halv elva kom grannen upp till oss i stället för tvärtom. Grannen gosade lite med Silva och vi pratade i säkert en timme innan hon gick. Framåt ett gick vi ut med Silva. Jag försökte sätta på henne selen men lyckades bara till hälften för hon slingrade sig. Sten fick hjälpa till. Men inte ett endaste pip idag heller.

När vi kom ut så var Silva lite busig, men inte lika busig som i går. Det var blött ute och det gick rätt bra. Silva undvek dock de små vattenpölarna.

När vi kom in igen så skulle jag tvätta av Silvas tassar. Jag ställde ner henne i en balja men hon hoppade fräsande därifrån. Sedan fick jag inte ens torka av henne vattnet. Sten prövade olika saker, och kom fram till att en fuktig handduk eller trasa är det bästa.

På kvällen gosade vi med Silva i soffan medan vi såg på Dr Phil. Sten och jag blev kvar i soffan och pratade, medan Silva gick i väg. Efter en stund visste vi inte alls var Silva var. Vi ropade och hon kom varken fram till oss eller ens jamade. Då låg hon på något mjukt i vardagsrummet nära dörrhålet till köket. Det dörrhålet är belamrat med saker så det går inte att gå igenom där. Men Silva hittade en plats där hon kände sig trygg.



Lördagen den 11 oktober 2003

Jag vaknade tidigt även i dag. Sten såg på en film han spelat in natten till i dag och jag hamnade i soffan bredvid honom. Silva låg på mattan vid våra fötter och sov. Ibland klättrade hon upp till fönsterbrädan och tittade ut genom fönstret.

Strax före halv nio klädde jag på mig och tog på Silva selen. I dag klarade jag av att få på Silva selen själv, fast hon jamade och slingrade sig. Sedan gick vi ut. Silva var så ivrig att komma iväg att jag knappt kunde låsa dörren. Men sen blev hon sittande på ett trappsteg i mitten på trappan och vägrade gå längre så jag fick bära ner henne. Det var första gången Silva och jag gick ut ensamma, men Silva skötte sig perfekt. Jag nöjde jag mig med att vara nära ytterdörren. Silva fick gå som hon ville och nosa i buskarna. Det var kallt så jag öppnade ytterdörren, men hon ville vara ute mera. Efter en liten stund öppnade jag dörren igen och hon gick in. Vi var ute max 10 minuter, det var kallt ute men Silva skakade inte. Kanske frös jag mer än Silva gjorde.

Silva jamar när hon vill ha sällskap. Efter lunch ville jag sova middag, men det ville inte Silva. Knappt hade jag kommit upp i sängen så kom Silva instormande och jamade. Det var bara till att ge sig ner igen.

Det verkar som om Silva är en riktig datorkatt. Varje gång Sten sitter vid datorn kommer Silva fram och sätter sig och tittar in i skärmen. Hon försöker jaga muspekaren, det tycker hon är kul. Sten har tangentbordet under datorbordet på en utskjutbar hylla, så hon får plats framför skärmen. Själv har jag tangentbordet precis framför skärmen och när Silva sitter där så piper det i tangentbordet hela tiden. Jag har prövat att ha Silva på armen när jag sitter vid datorn, men hon ska ovillkorligen sitta på tangentbordet. Jag leker istället med Silva när hon vill det, och sitter vid datorn när hon sover eller leker själv.



Söndagen den 12 oktober 2003

I dag har både Sten och jag varit sega. En stund efter lunch lade sig Sten för att sova middag, och han tog Silva med sig. De låg bägge och sov hela eftermiddagen.

Framåt kvällen gick både Sten och jag för att handla på ICA. Sten var rätt nervös över att lämna Silva ensam, men jag övertygade honom om att hon måste vänja sig vid det. Vi var inte borta i en timme ens. När vi kom tillbaka gick jag ensam ut med Silva i koppel. Det var en annan katt ute, så Silvas svans pendlade och hon vägrade gå ett enda steg. Jag tog upp Silva några minuter till katten gått in. Sedan fick Silva gå ute och nosa. En tjej från C-porten kom ut för att låsa cykeln. Silva blev genast intresserad. Tjejen frågade hur gammal Silva var, och jag sa att hon blir 15 veckor i morgon. När tjejen snabbt klappat Silva sade hon hej då och gick in. Silva ville också gå in i samma port som den i hennes tycke trevliga tjejen. Men jag lyckades övertyga Silva om att gå till vår egen port.

Sten och jag såg matchen mellan Sverige och Tyskland. Därefter såg vi Beck-filmen. Silva var med oss vid TV:n större delen av tiden.

När jag gick till sängs fick Silva ligga där en stund. Hon låg och myste ihop med mig men somnade inte. En gång har hon hoppat från min loftsäng och ner på golvet. Hoppet gick bra, men jag vill helst inte att hon gör om det ifall hon skulle landa fel. Därför fick Sten ta ner henne efter ett tag så jag kunde somna.



Måndagen den 13 oktober 2003

Jag vaknade tidigt, tio över fyra ungefär. Jag gick upp, satte mig vid datorn ochskrev Silvas dagbok för igår. Jag satt vid datorn en stund, klappade om Silva och gick tillbaka till sängen. Klockan var omkring kvart i sex när jag somnade.

Min tanke var att bara sova ett par timmar till. Klockan var halv elva när jag vaknade! Men jag blev väl mottagen av Silva som kom till mig och spann i ett försök att säga god morgon.

Silva har varit duktig. Hon satt helt plötsligt på andra hyllavsatsen på klätterträdet. Jag tror inte hon har hoppat upp dit. En gång klättrade hon med tassarna längs fyrkantsstaven ända upp. Och i dag satt hon alltså där, då hade hon kommit på hur man skulle inte bara klättra upp utan bli kvar där.

Strax efter klockan sex på kvällen gick vi ut med Silva. Hon var trött så vi var inte ute så länge. Vi kom fram till att det bästa är om vi går ut med henne på förmiddagen då hon är som piggast.



Tisdagen den 14 oktober 2003

I går var jag sur och vresig och Silva sprang och gömde sig för mig. I dag mår jag bättre. Silva var jättegosig på morgonen och spann som jag vet inte vad när jag lyfte bort henne från lakanet i Stens rum.

Vi gick ut med Silva ungefär klockan tio på förmiddagen. Silva var mer sprallig då än i går när vi gick ut på kvällen. Termometern visade -4 grader men Silva brydde sig inte om det utan gick duktigt i selen. Vi beslöt att gå runt hela huset. När hon kommit runt och gått ungefär halva sträckan vägrade hon att gå mer. Hon verkade kall om tassarna så vi bar in henne igen.

Det verkar som om Silva är tröttare nu och sover mer. Leker gör hon förstås, fast inte så mycket. Men hon äter och går på lådan. Hon verkar också vara ganska pigg och frisk, så det är nog ingen fara. Hon kanske inte behöver så mycket motion?

Jag tror att Silva anpassar sig till oss. Om vi sover eller slappar så gör Silva det med, är vi vakna och aktiva så är hon sprallig. Men det är bara en gissning.



Onsdagen den 15 oktober 2003

Jag har varit rätt trött och ur gängorna. När vi gick ut med Silva på förmiddagen var hon lite piggare än i går och det visade sig bra att gå ut med Silva tidigare på dagen. Jag gick ut med henne själv och vi pratade med grannen på nedre botten. Två av hennes tre katter kom ut på balkongen och tittade på Silva. Sedan fick Silva vara vid en stor sten intill husväggen vid nedgången till källaren. Det är kul att leka på stenen, och alla torra löv är jättekul att leka med särskilt om de rör sig (med lite hjälp av mig).

Silva har lekt, och jag har filmat när hon har lekt med en ihopknycklad bit maskeringstejp som Sten tagit bort från ett vitrinskåp han satt upp.

På kvällen blev Sten lite sur på mig och höjde rösten. Silva hörde detta men verkade först inte bry sig. Senare upptäckte vi att hon har kissat och bajsat i hörnet vid Stens matplats. I övrigt verkar hon inte ha tagit skada.



Torsdagen den 16 oktober 2003

Vi gick ut med Silva vid halv tio, för en arbetsterapeut från Habiliteringen skulle göra hembesök klockan tio. Silva gick omkring lite, men var inte så sprallig som hon kan vara. Det var dock rätt kallt ute.

Innan arbetsterapeuten hunnit komma upptäckte vi att Silva kissat och bajsat igen vid Stens matplats. Sten fick vara snabb och ta bort det.

Under slutet av arbetsterapeutens besök låg Silva jättelänge i min famn, annars brukar hon slingra sig och i stället vilja ligga själv någonstans nära mig. Hon spann inte trots att jag klappade henne lite försiktigt med högerhanden, men fann sig i att ligga i min famn.

Jag tror att när Silva är som mest trött och slö, är hon gosig och finner sig i att vara i min famn. Men om hon är pigg eller bara ligger och tittar sig omkring, då går det inte att få henne att ligga i famnen.

När arbetsterapeuten gått gick Silva mot dörren och visade att hon ville gå ut igen. Silva bestämmer, så det var bara att klä på sig och gå ut en andra gång med henne. Nu busade och lekte hon som jag vet inte vad. Hon fick vara på lekplatsen och gå i sand för första gången. Silva varken kissar eller bajsar ute (det är hon för rumsren för) så det är aldrig någon fara. En liten fläck renlav satt på staketet som omgärdar lekplatsen, och det var jättekul att sträcka upp tassen, lukta och även smaka på renlaven. I ett huj for hon upp på staketet som omgärdar lekplatsen, men jag fångade henne innan hon skuttat ner och trasslat in sig i rabatten. Det var inte kul att bli infångad, hon jamade och visade att hon ville bestämma själv. Flera gånger med jämna mellanrum hoppade hon upp på staketet. Staketet är ju av trä och högst några centimeter tjockt, men där tyckte hon det var kul att balansera nu när hon inte får hoppa i rabatten. Ett tomt cykelställ var jättekul att krypa igenom. Men det tyckte inte jag som höll i kopplet. Pinnar, grenar och annat är jättekul att bita och gnaga på. Tror hon att hon är en hund kanske?

Framåt eftermiddagen dränkte Sten in en tidning i äppelcidervinäger och lade där Silva har kissat och bajsat. Hon har visat att hon kliver förbi utan att göra något där, det luktar antagligen för äckligt.





Fredagen den 17 oktober 2003

I går kväll var vi rätt stressade, oroliga och ledsna både Sten och jag, på grund av att vi får datorvykort från F som smutskastar A. F är sur på oss för att vi tycker att F beter sig dumt. A är helt oskyldig till alla anklagelser som F skriver. F går dessutom inte att nå på hennes e-postadress, hon svarar inte. Sten tog upp Silva och ställde sig tätt intill mig. Jag grät nästan, och Silva började spinna som för att trösta mig.

Telefonen ringde halv ett på natten och jag svarade efter fyra signaler. Ingen sa något i andra ändan, det bara brusade i några sekunder som det brukar göra, Jag sade mitt namn, jag sade hej och hallå, men inget svar. Jag lade på luren igen. Både Sten och Silva vaknade och kom ut till telefonen. Sten drog ur jacket så att vi skulle få sova, och sedan lade vi oss igen.

I morse hittade vi lite blod i Silvas bajs och jag blev genast lite orolig. Silva har jamat fast vi inte vetat vad som är fel ända sen igår. Jag tror att Silva känner av att vi blir stressade. Och frågan är om blodet i bajset är en slags signal från henne till oss att hon är stressad och att vi ska ta det lugnt. Men Silva äter, dricker och går på toaletten som hon ska, så det är nog inget större fel på henne. Hon har dock varit rätt trött och mest sovit hela dagen. Ibland leker hon, men hon verkar inte så busig som hon ska.

Sten skulle bara åka och handla, och jag skulle vara hemma med Silva på grund av blodet i bajset. Men Silva sov hela tiden och brydde sig inte ett dugg om ifall jag var hemma eller inte. Och Sten var borta i 6 ½ timme. Så jag stannade hemma för Silvas skull helt i onödan. Jag tror att vi mycket väl kan lämna Silva ensam under en hel dag. Hon sover ju mest i alla fall.

På kvällen, någon minut efter nio, bestämde vi oss för att ta Silva med oss och gå ut, eftersom vi ändå behövde gå ut med två soppåsar. Dessutom fick vi chansen att testa rullkopplet som Sten köpt åt Silva. När vi kom ut mötte vi grannen Erik som hade sin stora hund med sig. De har förutom hunden tre katter hemma. Förut i veckan hade Silva fått nosa på den hunden och hunden hade nosat tillbaka, De fick därför nosa på varandra nu också och först gick det bra. Men sen tog jag upp Silva i famnen och medan vi pratade med Erik en stund så fick Silva och hunden nosa på varandra. Efter ett tag högg hunden mot Silva så att hon blev rädd. Det var ingen fara för att han skulle göra Silva illa, Erik sa att det är mest som en lek från hundens sida. Men efter det höll han koll på hunden så att den inte skulle skrämma Silva mer. Silva verkade först lite chockad när hon gick omkring, men snart började hon hoppa och skutta. Det verkar som om Silva mår jättebra igen. Vi såg Mars lysa klart och Silva som var rätt sprallig hoppade upp mot ett träd och i några sekunder hade hon klorna på framtassarna i stammen så att hon hängde från trädet. Vi var ute i kanske 40 minuter, och Silva njöt lika mycket som vi över promenaden.



Lördagen den 18 oktober 2003

Silva och jag har varit ute och slängt en dammsugarpåse i soptunnorna på gården. Normalt sett är hon tyst när jag tar på henne selen, men idag lekte hon med den mer än hon brukade och jamade hjärtskärande. Det duggade ute då och var blött på marken när vi kommit ut. Silva protesterade, hon var inte alls villig att vara ute och gå. Men när jag envisades så gick hon under några buskar för att det inte skulle regna på henne. Till sist fick jag bära henne till soptunnorna och in igen.

Silva kissar fortfarande under fönstret vid våra matplatser. Jag visste först inte varför, men en kompis på ett forum där både Sten och jag är aktiva frågade om lådan var rengjord. Vi har ju varit noga med att ta bort kiss och bajs, men att rengöra lådan hade vi inte tänkt på. Sagt och gjort. Jag tog fram en städhink som jag sköljde ur och torkade torr. Sedan hällde jag kattsanden från lådan och i den. Jag upptäckte då att i botten på lådan var det både lite fastgeggat kiss och en klump kattsand som satt fast där. Så jag gjorde rent lådan med enbart vatten och torkade torrt. Sedan hällde jag i kattsanden i lådan igen och fyllde på med lite ny kattsand. Katter är renliga djur. Silva har ju suttit och tittat på lådan ibland när jag har suttit på toaletten. Och jag har inte fattat ett dugg. Nu får vi se om det hjälper.

Jag ska prata med veterinären eller uppfödaren på måndag om blodet i bajset. Två gånger har det hänt. Bättre att ta det säkra före det osäkra och kolla vad det är.



Söndagen den 19 oktober 2003

I dag är Silva pigg igen, men verkar fortfarande lite stressad eftersom hon är lite lättskrämd.

I dag lovade jag Silva att vi skulle gå ut. Men jag satt vid datorn en stund först och gick sedan på toaletten. Medan jag satt på toaletten så kom Silva in och satte sig där, som om hon ville att jag nu skulle uppfylla mitt löfte och inte smita igen. Så jag klädde på mig och vi gick ut i solskenet en stund. Hon träffade favoritgrannen och skuttade dit för att hälsa. Grannen fick kela med Silva lite, sen ville Silva hellre nosa och utforska buskar och annat. Ett löv var jättekul att leka med, det prasslade så härligt!

Under eftermiddagen slappade vi och hade det skönt. På kvällen när vi såg på en Beck-film kröp Silva in under videobandhyllan flera gånger fastän hon inte fick. Till sist när Sten fångat in henne för jag vet inte vilken gång i ordningen lämnade han Silva till mig. Silva protesterade och klöste men jag bar ut henne i köket och sedan var det inga problem.



Måndagen den 20 oktober 2003

I morse hittade vi en skit i köket igen. Det var blod med på den. Nu är jag riktigt orolig. Vi gick ut och gick med henne, och vi pratade med grannfrun Mia. Jag gick in och försökte ringa veterinären Torkel men han har telefontid fram till 9 på morgonen. Tröstade mig med att jag har mejlat till honom, och ska ringa i morgon bitti. Sten bar in Silva efter promenaden och sedan cyklade vi till Expert-Zoo för att handla kattmat och kattsand. Vi fick veta att veterinären Mia är i Torkels praktik på eftermiddagarna. Hon skulle komma mellan ett och två, Vi cyklade till den andra djuraffären och köpte godis, och cyklade sedan till biblioteket för att läsa några tidningar. Kvart över ett var vi tillbaka hos veterinären men det var låst och vi orkade inte vänta i kylan så vi cyklade hem.

Efter lunch tog vi en tupplur alla tre. Jag klappade om Silva som låg i fåtöljen i mitt rum, berättade att jag skulle lägga mig och sa att hon gärna fick ligga och sova där. När jag vaknade låg hon kvar. Jag var frusen och sa till henne att jag skulle ta ett bad och om hon ville mig något så var jag i badrummet. När jag låg i badet kom hon och tittade på mig. Då hade hon förstått vad jag menade och kom för att hålla mig sällskap. Hon går aldrig nära badkaret för hon avskyr vatten. En gång när hon var nyfiken så blötte jag bara händerna och skvätte lite vatten på henne, sedan dess går hon inte nära badkaret och det är bra.

Silva började med en serie jamar strax efter fem på kvällen, hon höll väl på max en halv minut. Jag lockade på henne och hon tystnade, men efter en liten stund satte hon igång att jama igen. Jag undrar om hon har ont någonstans. Men hon har inte jamat mera och hon verkar lugn och trygg. När hon ligger och slappar klappar jag henne, och hon vänder upp hakan så att jag ska komma åt att klappa henne där. Hon gillar mycket att bli klappad och kliad under hakan.

På kvällen strax före nio satt Silva vid dörren och ville gå ut. Det ville varken Sten eller jag. Det var mörkt och kallt, och vi ville bägge se på TV. Medan vi såg på TV fick Silva en hel tuggpinne att tugga på. Det är Catman tuggpinnar med sardinsmak. Hon verkade gilla tuggpinnen och tuggade på den, men efter ett tag förpassades den under soffan. Strax före klockan tolv skramlade Silva till med något och jag gick upp för att gå på toan. Jag hann inte mer än upp så for hon till dörren och ville ut. Men jag sade till henne att det var för mörkt och kallt, och att vi måste sova en stund först innan vi kunde gå ut.



Tisdagen den 21 oktober 2003

I morse såg jag att hon kissade i hörnet vid köksfönstret, på min sida bordet. Jag bar Silva till kattlådan som hon genast hoppade ur eftersom hon redan kissat färdigt i köket. När jag torkade upp kisset så fanns det även gammalt kiss där som hon antagligen gjort på natten eller i går kväll. Det fanns även en kissfläck vid Stens matplats.

Jag ringde till veterinären och fick tag i Maria kanske kvart i åtta. Maria sa att det var rätt vanligt att både hundar och katter fick blod med avföringen och att det inte fanns anledning till någon större oro. Men ändå ville hon att vi skulle komma in för undersökning, så att hon inte hade urnvägsinfektion eller något annat. Vi fick en tid till tjugo minuter i tolv, men skulle då träffa Torkel i stället. Jag blev lovad att det skulle kosta max 500 kr. Sten och jag bestämde oss för att ta en buss som skulle gå fem minuter över elva.

När vi gick ut på morgonen var det rätt kallt. Silva ville gärna gå omkring ute. Efter ungefär fem minuter kände jag på Silvas päls och den var rätt kall. Jag tog upp henne och hon jamade i protest. Tassarna var iskalla. Jag bar in Silva och hon verkade tycka att det trots allt var rätt ok att komma in igen.

Ja gick på toaletten i god tid innan vi skulle åka. Silva följde med mig in på toaletten som alltid, och när jag var klar sköt jag igen dörren så att Silva blev kvar. Jag hämtade hennes kattbur som hon haft och legat i, och även nätdörren. Jag prövade flera gånger att sätta i och ta bort nätdörren så att jag visste hur det gick till. Sedan gick jag in i badrummet och stängde dörren. Silva gick frivilligt i kattburen kvart i elva. Hon fick leka med mina fingrar en stund, och sedan satte jag på gallret.

När vi kom till Torkel så klämde han på Silva men allt var som det skulle. Han rekommenderade oss att byta foder. Vi berättade att vi ska få en kattunge i mitten på november som är van att äta ICA:s blötfoder. Jag sa att jag trodde att ICA hade torrfoder också. Torkel sa då att om den nya kattungen mår bra av ICA:s mat så ska den fortsätta äta det, och om Silva gillar det så kan de ju äta det bägge två eftersom vi ändå står i begrepp att byta foder. Vi var inne på djuraffären och köpte en liten påse Complete Care Kitten från Choice, det är ett foder för katter med känsliga magar. Vi köpte bara en liten påse, om Silva inte skulle tycka om det. Kitten 34 som vi köpt igår blev vi lovade att få byta mot annat foder, så Sten eller jag cyklar och byter detta under veckan. Jag berättade för tanten i djuraffären vad Torkel sagt. Men hon sa att vi säkert har missförstått alltihopa, ICA:s foder är ett foder av dålig kvalitét sade hon och rekommenderade oss att alltid köpa något av de dyra kvalitétsfoder som de säljer. Åh, detta försäljarsnack! Klart att djuraffärens foder är bra, men om hon kan klara sig med ett enklare foder? Expert-Zoo lockar med erbjudanden, köp 10 påsar valfri kattmat från Choice och få den elfte gratis. Samma gäller med kattsanden. Allt för att man ska lockas köpa deras varor och sedan komma tillbaka. Fast kattsanden är vi rätt nöjda med och Silva verkar också gilla den.

Sedan besökte vi Lena i Dan Andersson-muséet. Sten satte på Silva sin sele och sedan fick hon komma ut. Lena och en besökare hon hade fick gosa med Silva. Sedan gick Silva och jag ut en liten stund på bakgården och Sten var kvar inne och pratade. Sedan kom jag tillbaka och så småningom åkte vi hem igen.

Jag klev av bussen en hållplats eller två tidigare och gick in till på ICA och handlade några småsaker. Sten tog bussen ända hem och gick in med Silva. En tjej på ICA plockade upp kattmat och jag frågade om ICA har ICA:s eget torrfoder. Svaret blev att ICA bara har ICA:s egen burkmat, men de har förstås torrfoder av andra märken. Friskies säljer torrfoder för kattungar, det kostar 16,90 för 365 g och verkar billigt. När jag kom hem fick jag veta att Silva både kissat och bajsat i sin låda i badrummet. Skönt.

Jag lade ut ett par tidningar vid köksbordet i köket, på de platser där Silva tidigare kissat och bajsat. Sedan stänkte jag äppelcidervinäger på dem, det är en lukt hon inte gillar. Jag blandade även till torrfoder till Silva, hälften Royal Canin och hälften Choice. Sten och jag kom överens om att vi ska byta vår 4-kilospåse Kitten 34 mot Complete Care Kitten. När den påsen börjar ta slut ska vi se om Silva gillar Friskies torrfoder för kattungar. Vi kan ju inte hålla på och köpa specialfoder till Silva hela tiden utan ska se om hon nöjer sig med något enklare.

Silva har varit trött och sovit massor efter den händelserika dagen. Framåt kvällen har Silva varit jättegosig medan vi tittat på Familjen Flinta, Äntligen Hemma och andra TV-program. Skönt att Silva verkar må bra igen.



Onsdagen den 22 oktober 2003

I morse kissade Silva på sin låda.

Jag provade att bryta sönder en Catman tuggpinne med sardinsmak i mindre bitar och lade alltihopa i en skål vid hennes matplats. Silva stack genast ner ansiktet i skålen och verkade intresserad, men åt ingenting. Hon gillar lukten men äter det inte. När hon fick en hel tuggpinne trodde jag att hon inte förstod vad hon skulle göra med tuggpinnen, hon klarar kanske inte av att bita sönder tuggpinnen med sina tänder trots att den är rätt mjuk. Det är i och för sig bra att hon inte gillar kattgodis. Men det skulle vara kul om hon åt något gott.

Silva kissade på tidningen jag lagt ut. Lukten av äppelcidervinäger verkar mattas ut efter ett tag. Jag får helt enkelt dränka in tidningarna med äppelcidervinäger flera gånger per dag. Jag gillar inte att Silva kissar i köket, men kan ju inte gärna vakta hennes minsta steg.



Torsdagen den 23 oktober 2003

Nu vet vi varför Silva kissar i köket ibland. Det är för att det är kiss och bajs kvar i lådan. Vi brukar ta bort det som syns av kiss och bajs. Men Silva krafsar i lådan och ibland döljs avföringen av sand. Och tar vi inte bort allt kiss och bajs så går hon inte på lådan.

Det var kallt ute så jag ville inte gå ut med Silva. Men Silva ville gå ut framåt kvällen så jag gjorde henne till viljes. Hon var dock ute max 2 minuter, sen sprang hon till närmsta port och ville in.



Fredagen den 24 oktober 2003

Silva väckte mig i morse med sitt jamande och jag gick ner till henne. Sten var och tog hand om tvätten så hon kände sig ensam. Jag tog upp henne i famnen och hon spann högt och ljudligt som om hon verkligen saknat mig. Efter en liten stund ville hon gå ner för att äta.

Mitt på dagen gick jag ut med soppåsen och tog med mig Silva. Först hade hon suttit och tittat på dörren. Sedan när det väl kom till kritan så ville hon inte ut alls. Jag fick bära ut henne, sedan gick hon lite motsträvigt och höll sig nära ytterdörren. Jag fick bära henne till soptunnorna, men sedan gick hon där och spatserade. Soptunnorna står två och två i små ”hus”. Varje hus har en plåtkant framtill vid maken. Plåtbiten hade lite snö kvar och det fanns också¨lite snö precis framför dessa soptunnehus. På plåtbiten gillade Silva att gå. Sen gjorde jag en liten snöboll åt henne och kastade den. Hon gick fram till det som var kvar av snöbollen och nosade. Jag sparkade till snöbollen så att den rörde på sig. Hon tog sin tass och kände försiktigt på snöbollen, men drog snabbt tillbaka tassen igen. Troligen var det för kallt. En äldre farbror tyckte Silva var fin. Jag tog upp Silva i famnen och farbrorn fick klappa henne. Jag berättade hur gammal Silva är och att hon är en korthårig perser som kallas exotic. En stund efter att farbrorn gått kom en tant och fick klappa om Silva på samma vis. Tanten hade själv en katt. Hon fick veta samma saker som farbrorn. Hon sa ”nu är det bäst jag går, annars börjar jag bara pussa henne”. Strax därpå gick vi in igen.



Lördagen den 25 oktober 2003

I dag hade vi sovmorgon.

Klockan tio gick vi till grannfrun med Silva för att ge henne KitBits och tuggpinnar, Silva gillar inte det men det gör hennes katter. Vi stod och pratade en stund.

Framåt halv elva gick vi ut med Silva och hon kom ut med Findus. Vi gick ute i en halvtimme ungefär. När grannfrun gick in med Findus släppte vi in Silva och gick för att handla.

Under dagen gosade Silva och jag. Silva har mest varit trött och slö hela dagen och inte lekt så mycket.

När klockan var nästan tio på kvällen jamade Silva och ville gå ut. Vi klädde alltså på oss och tog med henne ut. Vi var rätt pigga och det var stjärnklart. Jag fick syn på Mars, ett tecken på att det är molnfritt. Jag såg ett kors som jag senare identifierade som Svanen Jag såg också något som liknade en blandnig av Orion och Karlavagnen, det visade sig vara Stora Björnen och Karlavagnen ihop. Hela Karlavagnen kunde vi inte få syn på för vi hittade inte Polstjärnan, men vi såg en ”bakvänd Karlavagnen” – något liknande har jag aldrig sett.. När jag kom hem och kollade på Internet så fick jag det till att den ”bakvända Karlavagnen” måste ha varit Draken. Tror jag. Jag är fortfarande inte bergsäker.



Söndagen den 26 oktober 2003

Silva har varit rätt pigg. Hon äter duktigt och ökar stadigt i vikt. Hon får Choice Complete Care Kitten nu, och det fodret gör att avföringen luktar mindre. Kanske är det också lite mindre avföring. Hon verkar må bra av det i alla fall.

Jag ringde till Inga och fick veta att stjärnbilden som liknar Karlavagnen fast bak och fram är Lilla Björn. Så vi såg aldrig Draken. Men Svanen var korrekt. Och att vi inte sett Polstjärnan var inget konstigt, det är inte alltid man ser den och den kan mycket väl ha varit övertäckt med ett moln eller något.

Jag åt en tidig lunch bestående av spaghetti som blivit kvar sedan i förrgår. Klockan halv tolv klädde jag på mig och gick ut med Silva. Vi gick bara ute vid huset och parkeringen. Vid den översta parkeringen mot gatan stötte vi på en stor vit och marmeladfärgad katt. De fick nosa på varandra och låg sen och tittade på varandra. När jag försökte klappa den andra katten sprang den iväg och gömde sig under en bil. Silva ville följa efter men fick inte det. Jag tog upp Silva och bar henne. På vägen in mötte vi en hund, en liten pudel som vägde bara 7 kilo enligt ägaren. Hunden var både nyfiken och rädd. Han skällde och viftade på svansen samtidigt som han hoppade och skuttade. Silva blev lite rädd. På vägen in fick Silva hälsa lite på ett grannpar som har två katter och en hund.

Framåt nio ville Silva gå ut och gå, men det ville inte vi. Vi skulle se en Beck-film som slutade klockan elva. Sedan skulle Sten se ett dokumentärprogram och jag skulle lägga mig.



Måndagen den 27 oktober 2003

Klockan fyra på morgonen var det en film jag skulle se, så jag fick bara fyra timmar sömn ungefär. Filmen slutade halv sex, och sedan sov jag till klockan tio.

När jag gick upp var jag tydligen efterlängtad, för Silva kom till mig där jag satt på toaletten. Så gör Silva ofta, utom när hon sover djupt. Att hon kommer till mig när jag är på toaletten gillar jag mycket, jag tycker det är mysigt. Jag sa till Silva att jag skulle ta en sked förkylningshonung och dricka varm buljong för min hals skull, och sedan kunde vi leka. Medan jag satt i köket och drack varm buljong, åt smörgås och läste tidningen jamade Silva. Och när jag gick till henne sprang hon bara runt och undvikte mig. När jag var klar lekte vi lite med tygbiten i snöret kanske två minuter högst, och sedan vaknade Sten och kom upp.

Silva satte sig vid dörren och ville ut. Ok då, bäst att klä på sig ordentligt och gå ut. Vi gick ut och träffade grannen med tre katter som fick hälsa på Silva. Sedan pratade vi en stund med vår husvärd.

Silva har sedan slappat hela dagen. Hon ville gå ut rätt sent, framåt halv tolv tror jag klockan var. Men Sten rekommenderade inte att vi gick ut, det var ju så kallt och mörkt. Så jag bortstade tänderna och gick och lade mig i stället.



Tisdagen den 28 oktober 2003

Kvart i nio skulle jag på cellprovskontroll hos barnmoskan på Ludvika lasarett, så jag gick upp strax efter sju. Silva var lekfull och det var inte kul när jag gick i väg klockan åtta. Jag var i god tid och fick komma in strax efter halv nio i stället. Jag var klar på kanske fem minuter och var tillbaka igen före klockan nio. Medan jag ännu var påklädd beslöt jag att gå ut med Silva. Sten som var nyvaken satte på Silva selen och jag gick ut med henne. Efter två minuter var vi inne igen, trots att det var plusgrader och inte så kallt.

Silva har tydligt visat att hon behöver vara i fred, genom att jama varje gång jag försökte klappa henne. Hon jamade också när Sten tog upp henne i famnen. Sten klämde på henne och hon har inte ont så det är bara ett ”jag vill vara ifred just nu”-jam.

Senare på kvällen fick jag gosa med henne och hon spann högt och ljudligt. Även katter har nog ett behov av att få vara i fred ibland.



Onsdagen den 29 oktober 2003

Jag gick ut med Silva omkring halv tolv. Silva var motsträvig och ville inte alls ut. Men sen när vi väl kommit ut gick hon snällt och luktade på allting. Två barn, en pojke och en flicka, fick hälsa på henne och frågade vad hon hette. Pojken tyckte hon var liten. Jag sa att Silva är en kattunge. Pojken sa att han sett en ännu mindre katt. Då svarade jag honom och sa att den katten inte kan ha varit så gammal Liten! Hon som börjar bli jättestor nu. Fast det sa jag inte. Vi hälsade också på flera andra personer, däribland en man med rollator som hälsat på Silva förut. Även grannfrun med de tre katterna hälsade vi på. Jag tog upp Silva och sedan gick vi in. Silva var smutsig om tassarna och det var inte alls kul att bli avtorkad med en fuktig handduk. Hon jamade som om det var jättesynd om henne.

På kvällen när jag skulle göra te så lekte hon ”gå in i skafferiet och vill inte gå ut därifrån igen”-leken. Hon kröp längre och längre in, och ville helst inte låta sig bli utdragen därifrån. Men till sist gick det bra och jag kunde stänga skafferidörren. Det är nog doften av kattmaten som lockar, längst ner i det undre skafferiskåpet finns ju Silvas kattmat. Eller så är det bara kul att få vara ifred och gömma sig.



Torsdagen den 30 oktober 2003

Strax efter lunch skulle jag gosa med Silva. Hon låg på golvet, jag klappade henne och hon spann. Sedan blev hon lekfull och fäktade med tassarna. Klorna var utdragna och min näsa kom i vägen. Det blödde inte mycket och det stannade snart upp.

Jag gick ut med Silva och vi var ute en stund idag också. Kanske 20 minuter. Mot slutet av promenaden mötte vi pojken från igår och dennes kompis. Kompisen frågade om jag hade en cykelpump, för hans cykel hade punka. Jag sa ja och lovade att pojkarna skulle få låna den. Jag gick in med Silva, och sedan kom jag tillbaka med cykelpumpen. De sprang före och visade vilken cykel det var. Pojken hade en mojäng som man sätter i ventilen och sedan kunde jag pumpa upp däcket på kompisens cykel. Sedan satte pojken på en svart hatt och så var det klart. Det är alltid kul att kunna hjälpa till. När jag kom tillbaka tog Sten ett kort på mig där jag hade Silva i knät. Sedan sov Silva i flera timmar, helt uttröttad.

Någon gång framåt kvällen krafsade hon över sitt bajs igen, så vi såg det inte. Och hon svarade med att kissa i köket. Och jag fick torka. Vi kom överens om att kolla Silvas låda varannan timme, eller varje gång vi går på toaletten.

På kvällen omkring halv nio satt jag och spelade elorgel. Rätt som det var satt Silva högst uppe i klösträdet. Sedan klev hon upp på elorgeln. Hon satt där och kollade hur jag spelade, följde mina fingrar över tangenterna och lyssnade på ljudet. Rätt som det var klev hon över tangenterna och spelade sin egen melodi. Sedan satte hon sig och tittade på mig igen. Till slut lade hon sig bakom det inbyggda notstället. Och Sten var snart framme med kameran.

På kvällen när jag chattade låg hon i fåtöljen i mitt rum och lekte med mina byxben och tår. Och när jag klappade henne spann hon högt och lyckligt.



Fredagen den 31 oktober 2003

Jag skulle ta diabetesprov halv nio för att utesluta diabetes som en möjlig orsak till min trötthet. Tio minuter i åtta så vaknade jag, klockradion hade inte ringt trots att jag aktiverat alarmet efter alla konstens regler. Fick snabbt på mig kläderna medan Silva tittade förvånat på mig. Jag sprang omkring och Silva höll sig undan men ändå nära mig. Jag hann till sjukhuset i tid och resultatet blev bra, värdet var 4,1.

På förmiddagen spelade jag elorgel igen och Silva gillar att vara i närheten. Hon sitter på elorgeln och ibland spelar hon genom att gå på tangenterna. Under hela dagen har jag annars varit grinig och trött. Silva har mest hållit sig på sin kant och inte lekt så mycket. Sten har varit trött på grund av vädret – det har regnat och varit grått hela dagen. Kanske är det så att Silva också blir trött av vädret.

På grund av regnet har vi inte gått ut med Silva, det har vi gjort i stort sett varje dag fram till nu. Hoppas vädret är bättre i morgon. På eftermiddagen gick vi och handlade. Då passade hon på att kissa i sin låda – och bajsa i köket eftersom vi inte var hemma och kunde ta bort kisset.

Jag försöker att vänta med att ge Silva mer mat till det är nästan slut i skålen. Då tömmer jag ut de sista bitarna av torrfodret i något annat så länge och tömmer hennes vattenskål. Sedan sköljer jag ur både matskålen och vattenskålen och torkar torrt. Silva får nytt torrfoder och de gamla bitarna ovanpå samt friskt vatten. Medan jag gör detta händer det att Silva blir hungrig och vill äta. Hon tittar bedjande på mig och jamar som om det skulle gå fortare då.



Tillbaka till dagbokssidan

Tillbaka till startsidan